Linh Nguyen

Jag har gått från att jobba med inbäddade system, till backend-system och de sista 10 åren med webbutveckling. Jag ska i detta inlägg berätta varför jag tycker det är så kul och utvecklande att jobba med webbutveckling och varför jag valt att fortsätta med det.

From the beginning of time

Jag började jobba med mjukvaruutveckling år 2000. På den tiden var det vanligt att applikationer var något som kördes lokalt på en dator. Applikationer som kommunicerar med något utanför den egna datorn var mer ovanligt och relativt krångligt att programmera.

Internet började finnas i varje hem och de flesta webbsidor var statiska informationssidor. Dynamiska sidor uppdaterades med sidomladdning. På den tiden jobbade jag mest inbäddade system och mitt intresse för webbutveckling var obefintlig.

Men en dag fick jag nys om en epost-applikation som kallades för gmail. Det som fick mig att häpna var att webbapplikationen ändrade sig utan att ladda om hela sidan utan bara delar av sidan. Denna lilla detalj var för mig en game-changer och fick mig att börja snegla åt webbutveckling.

Förutfattade meningar

Jag hade från början, som många andra med liknande bakgrund, förutfattade meningar om vad webbutveckling innebar. Att hålla på med HTML, CSS och Javascript var ingen "riktig" programmering. Hur kan man ens bygga robusta system utan typade språk? Men med introduktionen av AJAX förstod jag att applikationer kommer att flyttas från att vara native-applikationer till att bli webbapplikationer som exekveras i web-browsern. Därmed kan de köras överallt och vara plattformsoberoende.

Efter många år av nyfikenhet så fick jag till slut jobba med frontend-utveckling. Det vanligaste frontend-ramverket som användes på den tiden var jQuery, detta var runt 2008. jQuery var mer eller mindre en industristandard på den tiden och man kunde inte föreställa sig hur man kunde bygga en icke-trivial Javascript-applikation utan det.

Jag observerade att fler och fler frontend-ramverk dök upp på marknaden och med dessa kunde man skapa något så magiskt som single-page applications (SPA). Detta var häpnadsväckande och drog mångas intressen och frontend världen utvecklades i en rasande fart.

Nya enklare tekniker och samtidigt mer avancerad skapades och som utvecklare hinner du inte lära dig ett ramverk innan det blev gammalt och ute. Efter ett tag märkte jag att själva kodandet var ingen större skillnad mellan frontend och backend, åtminstone inte för mig. I slutändan är det bara loopar och if-satser.

Utmaningen

Allteftersom jag blev mer senior förstod jag att utmaningen som utvecklare låg i att förstå användarens behov och skapa lösningar som tillfredsställer behoven snarare än kodning som görs först när man förstått behoven. I och med denna insikt blev jag också mer intresserad av att förstå användarna för att skapa lösningar som de vill ha.

När jag jobbar med frontend-utveckling får jag mer kontakt med slutanvändaren, som nästan alltid är en människa som på ett eller annat sätt interagerar med min applikation. Till skillnad från att jobba med backend så visste jag oftast inte vem eller vad som är slutanvändaren av mitt system. Framför allt så hade jag aldrig kontakt med slutanvändarna när jag jobbade med backend.

Eftersom man jobbar så nära slutanvändaren så får man också feedback på när man göra bra saker som fungerar och självklart också när det inte gör det. Med backend-system upplevde jag väldigt ofta att när det är tyst så funkar allt, men när det börjar höras då är det något som inte fungerar.

Till sist vill jag säga att det inte spelar så stor roll vad du jobbar med inom utveckling. Som utvecklare finns man till för att vara en rådgivare och lösa problem för sina användare. Det är viktigt att förstå att OS, plattform, programmeringsspråk, ramverk med mera bara är verktyg för att vi ska kunna göra vårt jobb. Det är utvecklarens kompetens som är avgörande för om det blir en bra lösning.